The world on my shoulders...
Ja, mina kära läsare... Om jag bara visste vart jag skulle börja...
Nu har jag gått i skolan i tre månader och har verkligen förvånat mig själv om vilken potential jag egentligen har!
Jag har fått jättebra omdömen och kritik för mina arbeten och prov.
MEN! mina betyg dras ner pga min frånvaro...
Som ni säkert förstått så är Elias ett oerhört känsligt barn, hans immunförsvar är kraftigt nedsatt och bara en vanlig förkylning drabbar honom 10 gånger värre än ett "vanligt" barn.
Ni får gärna tro att jag överdriver eller är en hönsmamma!
Jag önskar hellre att det varit så än vad sanningen egentligen är.
Alla som har små barn vet ju hur mycket förkylningar m.m som barnen drar på sig på dagis, speciellt i början,
Detta har ju såklart även drabbat Elias.
Men som sagt, 10 gånger värre...
Det är helt absurt hur mycket jag har fått varit hemma med kräkningar, jättehög feber, allvarlig hosta och andningssvårigheter!
Jag är så matt nu att jag ser stjärnor överallt!
Ex. För två veckor sen var Elias sjuk från mån-lör...
Förra veckan gick jag sedan i skolan mån, tis och sen under natten insjuknade han rejält igen!
All motivation och alla mina planer har bara flugit ut genom fönstret...
Jag är faktiskt jätteledsen och känner mig så uppgiven.
Jag har verkligen kämpat hårt i skolan som också har bevisats med lärarnas ord, men sen så dras det ner pga min frånvaro som jag inte kan göra ett piss åt!
Jag har även en väldigt sjuk hund som jag inte vet hur hennes framtid ser ut...
Hon har blivit väldigt dålig, väldigt fort...
Frågan är hur man tar sig upp ur en håla som bara blir djupare och djupare?
Jag vill inte känna så här längre!
Jag vill bara ruska om mig själv och injicera massor av energi och motivation i kroppen!
Jag tror att jag behöver slå mig själv med en stekpanna men inte ens det kan jag finna ro till...
My lord, I'm a tired bitch in the rain!
Let's sleep on it!
S....*
