Mama's coming home!

Anonym om It pisses me off!:
man kanske ska tänka på hur man själv beter sig också


Kära "Anonym"
Eftersom du verkar veta precis vad som har försigått så kan du ju förklara vad du menar?
På vilket sätt tycker du att jag inte betett mig ordentligt gentemot denna person?

Det kan du gärna få svara på!



Idag har jag och bebis tagit en tur till sjukhuset, denna gång hos ortopeden men allt gick bra :)
Sen när vi kom hem så städade vi undan lite eftersom min kära lilla mamma ska komma hem ikväll, har saknat henne, hon är så bra att prata med :)

Elias låg en stund i sitt babygym innan och han skrattade jättemycket! Han hade jättekul med sin speldosa och sina små djur! Han diggar sin anka och sin åsna haha :)

Oh, jag e så lyckligt lottad att ha en sån underbar liten kille och han är MIN, MIN, MIN! :D
Jo förresten i förmiddags så hade jag ett långt, härligt, underbart samtal med min FANTASTISKA Nathali!

Hon vet alltid vad hon ska säga, hon har svar på allt! Det räcker att jag påbörjar en mening så fattar hon direkt och tvärtom också!

Saknar min lilla loppa!

Nä nu ska jag återgå till kungar av tylösand :)

Sist men inte minst! Ni som tror er veta hur allt ligger till mellan mig och personen i föregående inlägg kan faktiskt ta och slänga er i väggen, för jag kan lova er, ifrågasätter ni mig i det ämnet så har ni absolut ingen koll och ni är skrattretande haha!

JAG ÄR SÅ JÄVLA BRA! ELIAS ÄR SÅ JÄVLA BRA! VI ÄR SÅ JÄVLA BRA! MINA VÄNNER ÄR SÅ JÄVLA BRA! MIN FAMILJ ÄR SÅ JÄVLA BRA! M&S ÄR SÅ JÄVLA BRA!

LOOOVE YOU! ♥



S....*

It pisses me off!

Är man verkligen skyldig att ge en person hur många chanser som helst?
Måste man själv behöva ändra om sitt liv bara för att det är deras s.k "rätt" ?
Ska man behöva se den man älskar mest i världen bli sårad pga av någons brist på intresse och förstånd?

Jag tycker inte detta är rättvist... Nej, det tycker jag inte!

Borde det inte finnas någon regel eller lag som skyddar mitt älskade mirakel från att bli sårad?

Man borde inte få fler chanser när man redan har sumpat alla dom man redan fått!


S....*

Våra barn, våra älskade barn

Jag tittar ner på honom, där han ligger och sover så sött... Vad skulle jag gjort utan mitt lilla mirakel? Vad skulle jag gjort om du försvann från mig?
Hemska tanke som smyger fram i vardagen... Jag andas inte utan dig, mitt hjärta slår inte utan dig... Jag lever inte utan dig! Min älskade son, mitt allt, min värld!


Jag sörjer med alla dom föräldrar som fått se sina barn få sina vingar alldeles för tidigt.
Jag kan inte känna er smärta men bara tanken på att förlora sitt barn gör så fruktansvärt ont!
Jag förstår inte hur ni klarar det, jag sänder styrka!

Usch, blir så illa till mods... Men...

Vila i frid små änglar, en högre makt har en annan plan för er ♥


S....*

Mysispysis!

Nu sitter jag hos min snygging till man, väntar på vår mat och Elias ligger och sover i vagnen...
Så mysigt så! Pojkarna i mitt liv under samma tak, en fredagskväll och när det börjar kännas höstigt ute...
Me like!

Igår var jag och skrev på kontraktet till min och Elias lägenhet! Den 1:a november flyttar vi till Limhamn :D
Jag är så lycklig, så lycklig :D

Japp, nu känns det verkligen som att saker börjar bli som jag vill, som jag planerat och drömt om...
Nu ska jag bara få klart mitt sablans jäkla körkort! :P

Nä nu måste jag attackera min man lite, need some love!!!

Ciao ciao! <3


S....*


5 månader ♥

Igår var det 5 månader sen min älskade Elias kom till världen... Oj oj oj, vad tiden går fort!
Snutte har börjat med ersättning nu, vilket har gjort att han har fått ont i magen men vi fortsätter med magdropparna och hoppas det släpper snart!

Imorgon är det en stor dag, äntligen händer det grejer! Jag ser fram emot det så mycket!
Sen är det den 1 november som gäller, jippi jippi jippi! :D

Journalisten som intervjuade oss i måndags skickade artikeln till mig igår kväll, det var så fint skrivet!
Hon hittade verkligen ord på dom känslor jag försökte förmedla, blir så glad :)
Så nu längtar jag till att se oss i tidningen :)

Annars händer det väl inte mycket mer i vårt liv, jag njuter av att vara med min prins hela dagarna, ska bara försöka hitta saker att göra så att man inte sitter inne hela dagarna, blir lite drygt tillslut.

Men nästa vecka händer det en jäkla massa, ska till första besöket på BVC, återbesök på neo, sen ska snutte läggas in på onsdagen för sin ljumskbråcks-operation... Blä, vill inte! :(
Men det är ju för bebis bästa så...

Nä nu kallar bebis på mig igen, gotta go
See you around fellas!


S....*

Bloggiblogg

I helgen har Elias fått vara med på sina allra första hundutställningar som ägde rum i Sofiero på lördagen och i Örkelljunga på söndagen.

Vi hade bra domare till vår valp som placerade sig superbra båda dagarna, ser verkligen en ljus framtid för honom i ringarna!
Men till våra vuxna hundar så var det domare som inte riktigt hade koll på rasen, tråkigt när sånt händer.
Många fina hundar åkte ut utan någon vettig anledning, men men.... :)

Elias var så snäll! Han sov i princip hela tiden, sa inte ett knyst! Snacka om att man har världens bästa unge! :)


Nu idag var vi på sjukhuset, lilleman hade sin sista ögonundersökning och väger nu 3075g!
Äntligen har vi tagit oss över 3 kiloslinjen :)
Men läkarna bestämde även att han faktiskt skulle få bli utskriven så nu är Elias inte längre en patient på neonatalavdelningen.
Känns så fruktansvärt skönt! Denna resan är slut!
Självklart kommer han få komma på återbesök lite då och då fram tills han är 5 år gammal men han är inte längre en "patient" så att säg....
Det är verkligen en befrielse, en tyngd som lyfts från axlarna.
Tack!!!

Idag kom det även en journalist och träffade oss, hon vill skriva om mitt lilla mirakel och självklart får hon det :)
Tyckte intervjun gick bra men det kändes som att jag bara pladdrade emellanåt, jag hade försökt sedan innan att tänka ut vad jag skulle säga men vissa gånger stod det bara så still.
Så självklart kommer man på uttryck och ord på känslor när man väl var på väg hem, irriterande...
Men hon skulle höra av sig så då ska jag försöka komplettera vad jag har sagt om vissa saker :)

Annars är det väl inte mycket mer som är på gång....
Eller jo! Fick tid till hans operation idag.
Har nog inte nämnt innan att han har ett ljumskbråck som måste opereras innan det skappar problem och det var den tiden han fick idag.

Kändes lite tungt eftersom han ska sövas och så, känner mig lite orolig faktisk... Gillar inte tanken på att han ska vara nedsövd, det kanske blir för jobbigt för honom... Min lilla skatt ♥

Nä nu börjar ögonen gå i kors här så nu ska mini-man äta och sen ska vi krypa ner i sängen (Japp! Vi delar säng, and I love it!)

Såg nu hur många namn Elias har, lilleman, skatt, mini-man osv. men dom säger ju att kärt barn har många namn ;)


Goodnight everyone!
Förresten är det nått ni vill veta är det bara att skriva frågor, finns inga dumma frågor.
Skulle någon sådan dyka upp ändå så blir den helt enkelt inte besvarad :P

ciao

S....*

The amazing thing called love

Ja, visst är det fantastiskt! Hur kan man älska dessa små människor så mycket?
Under graviditeten gick man och tänkte på hur mycket man älskade honom och hur mycket man skulle älska honom när han kom ut.... Men shi fick jag! Herregud!
Jag trodde aldrig någonsin att denna sortens kärlek fanns!

Det gör nästan ont i hjärtat för att all kärlek får inte plats, den är oändlig!
När jag sitter med honom i knäet och tittar in i hans ögon så gråter jag, tårarna bara ramlar ner för kinderna...
Det är helt fantastiskt! Min älskade lille kille, mitt eget kött och blod, ALDRIG ska jag svika dig! ♥

Så nu har jag fått skriva av mig mina underbara känslor! :)
Idag har sjuksköterskor varit här ifrån neo och vägt Elias, han stannade på 2990g haha!
Vi ska till sjukhuset på måndag för att träffa ögonläkaren (alla prematura barn genomgår ögonundersökningar) och då sa dom på neo att vi förmodligen kan bli helt utskrivna! :D

Ingen hemsjukvård, ingenting! Bara att vi kommer dit någon gång ibland för uppföljning, annars blir det BVC, precis som alla andra bebisar, me so happy!

Nu ligger pelle-jönsen här bredvid mig och fäktar och håller på! Han är så söt :)
Förresten igår hade jag en riktigt underbar dag!
Hade tid hos frisören kl. 12, klädde på mig och bebis och vandrade dit.
En riktigt härlig promenad var det, dock lite stressigt eftersom jag aldrig vet hur man kommer i tid :)

När vi väl var där så kastade ju alla sig över lilleman men han sov så gott i sin liggdel.
Jag blev klippt, färgad, slingad och fick mina ögonbryn vidgjorda (är SÅ dålig på att göra sånt själv)

Jag kände mig helt fräsch och fin, man kan verkligen behöva en ordentlig styling efter så många månader på sjukhus.
Därefter när mamma väl kom hem så gick vi ut en lång runda med hundarna, det behövde dom - Dom var i extas! :)

Nä nu känns det som att jag bara pladdrar!
Talk to you later, alligator!


S....*

TÄVLING!

Nu kan ni vinna ett paket nappar till din eller någon annans lilla hjärtegull!
Gå in på Classys Blogg och tävla ni med!

LYCKA TILL!
-
-
-
-

Where to begin...?

Suck.... Det har varit en fruktansvärt lång resa.... Jag har förlorat hoppet så många gånger, känt rädslan över att förlora mitt barn, hållt min älskade sons hand när han har varit som sjukast och bett till gud att få ha honom kvar och stått mitt i tunneln som aldrig verkade ta slut.

Men nu, just nu! Sitter jag i min soffa med min älskade lille kille på bröstet, inga slangar, inga sladdar!
NU! Efter snart 5 månader kan jag gå runt med mitt barn hur jag vill, var jag vill. Utan en jävla massa "accesoarer"!

Vi är så lyckligt lottade och vi har haft sådan tur!

Men jag ska tala om för er, jag önskar inte ens min värsta fiende denna fruktansvärda upplevelse!
 (Missförstå mig inte, självklart har mitt liv varit underbart sen jag fick mitt barn men inte resan)
Jag har aldrig varit så rädd, förvirrad, förtvivlad, ångestfylld och totalt maktlös förut...
Jag kan fortfarande gråta över all den oron som virvlat i kroppen, 24 timmar om dygnet, 7 dagar i veckan i nästan 5 månader.

Varje dag såg likadan ut...
Stiga upp, känna oron över att behöva gå till avdelningen - Vad skulle man få för besked idag?! , Ta itu med eventuella frågor om hans dagliga "skick", sitta ner hos mitt lilla hjärta med handen i kuvösen, komma på sig själv att inte ha ätit något, äta, upp till Elias igen tills dagen tog slut, gå och lägga sig med ett tungt hjärta - Vad får jag för besked imorgon....?

Efter nästan EN MÅNAD fick jag ta upp min bebis på bröstet! Det mötet, hud mot hud var helt obeskrivligt!
Det blev sedan en kvällsrutin ♥

Vi mötte Emelie & Maya.... Elias & Maya blev grannar inne på sal 4 på neo i lund.
Barnen blev på ett konstigt sätt synkade med varandra, som själsfränder.

Jag fann mitt stora stöd i Emelie, hon förstod varenda liten tanke jag hade, varje liten sak som man själv tyckte lät näst intill bisarr men inte när man pratade med henne. Hon kände precis likadant... Vi klandrade oss själva på samma vis fast att vi inte alls hade någonting att göra med våra barns för tidiga födsel.

Hon bodde också på Ronald McDonald och vi kom närmre varandra.
Emelie.... Hon hjälpte mig att skratta... på riktigt.
Inte det här falska spelet man visade för alla andra.

Hon blev någon jag alltid kommer att bära med mig, hon blev någon jag kunde avreagera mig på när jag blev arg, hon blev någon jag kunde lita på, hon blev någon jag kunde skratta med och hon blev någon jag kunde dela dagarnas oro och glädje med.

Utan Emelie hade nog depressionen tagit överhand och förstört mig totalt istället för bara en del.

Vi flyttade med våra barn till Malmös neonatal tillsammans. Låg även i samma rum där, det var ingenting som kunde skilja oss åt! Då var barnen nästan 1½ månad gamla.
När vi väl kom till Malmö igen så började saker och ting hände, barnen växte mer och utvecklades fortare, man kunde åka hem och sova tryggare.

Dagar gick, veckor gick, månader gick.... Elias tog ett rejält skutt och i slutet på Juni, början på juli började det diskuteras hemgång för hans del så vi bytte sal till familjevården (man bor med sina barn på avd. för att förbereda sig för hemgång med ev. syrgas och sond).

Några dagar innan vi skulle släppas hem kom det fruktansvärda beskedet.... Maya... Allas älskade lilla Maya... Du togs ifrån din mor alldeles för tidigt. Du var din mammas allt, hennes älskade lilla ängel!

Anna Maya Isolde Jacobsen
♥ 2010-04-19 - 2010-07-04 †


Samma dag... på kvällen så blev även Elias väldigt väldigt sjuk... Då trodde jag att jag skulle förlora honom...
Den sjuk-perioden var tuff, mycket lidande för min lille kille men vi tog oss ur det med!

Den 31 juli fick Elias komma hem för första gången, sov sin första natt hemma.
Men fick sedan läggas in igen dagen efter pga. en infektion...
Dock fick han komma hem igen den 6 augusti och har varit hemma sedan dess.
Han åkte hem med både syrgas och sond.

Syrgasen har han varit fri från i en vecka och sonden ryckte han ut själv i förrgår...

Mitt liv börjar se ut som jag hade tänkt mig.... Mitt liv som mamma till den mest fantastiska gossen i hela världen.

(Gosse nr 1104)

Jag vet inte riktigt mer vad jag ska skriva eller berätta... Det har varit en sån lång resa men frågor får ni jättegärna ställa! Lättare att berätta då...

Tack familj och vänner för ert fantastiska stöd!!! Utan er hade det aldrig gått! ♥
-
-
-




S....*

RSS 2.0