Goda ting kommer i tre...

Det verkar dock som att onda ting kommer hur många som helst åt gången...
Varför är det så att svåra saker i våra liv händer på en och samma gång?
Olyckan kommer aldrig ensam, det är väl så man säger?

Ni vet dom morgnar som börjar helt på fel håll, väckarklockan ringer inte, barnen vill inte gå upp, mjölken är slut, du spiller på dina rena kläder och bilen startar inte... Sen bara fortsätter dagen på samma sätt och man frågar sig vem man har gjort förbannad egentligen...
Dom dagarna känner man sig bara så slut!

Men! Hellre en sån dag i veckan än allt annat som kan ske på en och samma gång i livet.
Svåra seperationer, nära och kära som är sjuka, förlorad vänskap, stora svek och djupa sår som ska rivas i...

Jag försöker verkligen tänka på att allt händer för en anledning men samtidigt så undrar jag alltid varför man ibland ska behöva utsättas för så svåra prövningar när man redan har en mörk nyans runt om en.

Det som inte dödar, det härdar?

Jag antar att livet helt enkelt är uppbyggt på detta sättet och att efter vi har haft en väldigt lång och svår period så får vi vår lycka.
Kämpar man så lönar det sig.

Skickar ut positiv styrka till er alla där ute!
Alla ni som har en sån här period nu, sätt er ner, stäng ögonen och ta ett par djupa andetag.
Kram!

S....*


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0