I'm a fool!

Hela min värld faller samman medans jag bara står på som en idiot, ett riktigt pucko!
Vet inte vad jag ska göra, har försökt men mina handlingar har fan inte lett till någonting bra!


Tårarna är slut och inom mig känner jag bara en djup, ordentlig smärta!
Känns som en parasit som försöker äta upp mig inifrån... sakta men säkert.


Men vad säger man till någon när alla orden tycks ha tagit slut, när det bara känns
som att man har kommit åt repeat-knappen.
Fast ändå lyssnar ingen... det går in och ut.
Orden bara viftas bort som en irriterande hästfluga mitt på landet.

Vad gör man då?

Ska man fortsätta på repeat tills det faktiskt är någon som hajar till och börjar lyssna och
ta åt sig av det man säger?

Eller ska man bara bli tyst och se om det uppfattas i efterhand?
Men om man försöker det, hur länge ska man då vänta?

Livet rusar ju förbi en tillräckligt snabbt ändå... Man har ju inte all tid i världen.

Det som irriterar mest är att det handlar om någonting man för en gångs skull bryr sig om...
Något som man verkligen vill kämpa för!


Att kämpa, kämpa och kämpa utan att få resultat är som att slå sig själv i huvudet gång på gång.
Allt händer ju självklart inte på två sekunder men åtminstonde någon respons?


Eller en vink om att man inte är ensam och kämpar, istället för att stå där som ett jävla fån mitt på vägen!

Orkar jag länge till?

Jag vet inte, tyvärr är det tiden och resultaten som får avgöra det...


Jag vill ju vara med dig, jag vill ju att allt ska bli bra, jag vill få uppleva allt med dig!

Men jag klarar det inte själv.

Jag älskar dig, så e det bara!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0