Ingen tid till att andas

Är det egentligen konstigt att jag inte når fram till mina känslor?
När ska jag ha tiden till att bearbeta allting?
Har jobbat 8-10 timmar varje vardag sen efter julhelgen....
Jag får knappt någon tid med min prins och sen är det hemmet som ska hållas i hyfsad ordning.

Jag hade behövt stortjuta ordentligt...
Det hade känts så mycket bättre!

Jag grät när jag förlorade min älskade Baby, den 29 december 2011...
Men efter det så har jag inte kunnat gråta mer.
Även om saknaden efter henne gör så satans ont så kan jag inte riktigt känna det, förutom i hjärtat...
För det pumpande lokomotivet värker dagarna i ända...
Stackars den som är i närheten utav mig den dagen som korken väljer att släppa!
Jag lär visa mitt förstörda inre 10 gånger om.

Det är egentligen aningen tragiskt att man är så beroende av jobb och pengar att man måste skjuta resten åt sidan för ett tag.
Jag hatar att knappt kunnat hämta Elias på dagis de senaste 3 veckorna.
Dom dagarna jag slutar senast 17 är dom bästa på hela veckan!
När jag själv kan få mötas av en solskensunge som rusar genom avdelningen för att ge en världens största kram!

Istället så har det flesta dagar sett ut som så att man har fått hämta honom hos min mamma eller syster och att man är därifrån tidigast 19...
När man väl är hemma så är det ju dags för sängen..
Det är vid sådana tillfällen som jag egentligen gråter, men just nu så kommer det ingenting.

Detta leder också till hemska nätter där man ligger sömnlös fast attan är så trött att man inte kommer ihåg vad man heter...
Visserligen så kan jag glömma bort det ändå.

Ikväll känner jag mig dock väldigt nannig och hoppas på att jag kan få somna utan problem.

Så godnatt alla mina kära läsare!

S....*


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0