Lycka!

Snacka om att kunna vara lycklig!
Mamma ringde för en liten stund sedan ungefär så här såg samtalet ut:

"Hej mamma"
"Har inte du gått upp än?"
"Nää...?"
"Varför inte då?"
"För att... för att... vad fan vet jag, skit i det nu... vad var det du ville?"
"Jo, Danny kommer hem och lånar din soffa ett tag"
Tystnad
"VA?! Kommer han hem?!"
"Ja, han kommer hem ikväll"


Min äldsta storebror kommer alltså hem ifrån Berlin ett par dagar, honom har jag inte träffat på snart ett år, är så j*vla glad att jag kan gråta :D


Igår körde du 27.8 km kl. 22.00 bara för att jag behövde någon att prata med, du kommer aldrig ana hur mycket det betyder för mig. Du är verkligen en vän som ställer upp i vått och torrt, dag som natt.
Tack Madlen! ?
Massa kärlek till dig!

Du säger att du inte känner mig längre, det är jag som inte känner dig.
Jag trodde inte att ni frös ut folk på det där viset längre, det gjorde man när man var tolv.
Mitt sätt att leva, börjar dras upp... Det är inte så att jag utsätter mig för särskilt stor fara.
Ska man inte älska vänner för vem dom är?
Jag trodde det men tydligen hade jag fel.
Jag är långt ifrån arg eller sur, jag är mest chockad.
Jag känner inte dig längre.

Detta är det enda jag tänker skriva om allt detta för det är det enda jag har att säg.
Vill du sen fortsätta att skriva någonting nytt om mig varje dag, varsågod.
Det är 8 veckor kvar...


S....*


image5
Jag älskar dig storebror :) ♥

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0